Några ointressanta rader ?

Sitter i sangis och kom hit igår då jag kände att motivationen till att plugga försvann hemma i min lägenhet, så tog en skön promenad ner till stan och tog bussen till mina föräldrar .. på något konstigt vis så kom min energi tillbaka att börja plugga till provet som jag ska ha på fredag ! Myste på hemma hos föräldrarna hela dagen/kvällen.. åt middag och tog det allmänt lugnt, är ännu i sangis men blir att åka hem sen ikväll då man har ett möte på vårdcentralen. Så imorgon blir de att sitta ngr få timmar med att plugga.. sen orkar jag inget mera ! Har alldeles för mycket saker att tänka på..

På fredag så blir det även en dag med mycket saker,ska bli roligt ...:) men på söndag blir det åter till att plugga för har börjat en ny kurs denna vecka och första arbetsområdet ska vara inlämnat på torsdag nästa vecka och vecka 10 så börjar min 3 veckors praktik på sjukhuset, fick på rehab avdelningen så det ska bli superduper kul att få lära sig nya saker mm .. Känns som att denna vår kommer bli ganska intensiv,men jag vet att jag klarar av det ! Vissa dagar är tyngre än andra, men de är väl så det brukar vara..

Är färdig som undersköterska inom äldreomsorgen innan sommarjobbet börjar, sen till hösten blir det att läsa vidare inom psykiatrin/handikapp tror jag eller om man bara söker in dirket till universitet :) Får se som sagt.. har iaf lite visioner hur jag vill göra.. Har ju en stund på mig att fundera !

Har också sett att man ska kolla bakom dom mörkaste molnen, för där bakom finns ett ljus och det har börjat ljusna upp för mig igen och nu pratar jag inte bara om mig själv ,skola,jobb mm utan faktiskt kärlek :D Tar små små steg iaf mot en riktningen som kan leda till en massa underbara saker.. Vill inte på denna plan ens tänka tanken "tänk om,tänk om" eller hoppas.. jag vill verkligen tro på detta även om det är sjukt jobbigt då jag är så himla orolig/rädd för saker som kommer i min väg.. även om det handlar om saker som har med kärlek att göra!

För första gången så känns det som att en pollett har ramlat ner från hjärnan till hjärtat och jag känner efter med båda två delarna och oavsett hur saker kommer se ut så måste jag faktiskt ta emot känslan som är för bra för att vara sann, jag orkar inge längre tro att det är mig det är fel på.. Eftersom att jag har gett hela mig och mitt liv till just kärleken så har jag försummat mig själv, vilket har lett till att jag har glömt bort mig själv i snart 9 år som jag har varit i förhållande..

För varje dag som går så gör jag saker för mig själv men att jag samtidigt har den mänskliga faktorn att jag kan ge tillbaka till andra utan att känna att jag stöter undan människor i mitt liv. Vet inte om ngn förstår mig om det jag skriver.. Men men ! Ibland blir saker med komplicerat än vad det behöver vara.. men det är sån jag är!

Nåja orkar inte fortsätta skriva ngt längre för det kan bli så himla mycket .. :D

men jag säger en sak som jag har fått höra ett bra tag nu till alla som har det tufft " Ta tillvara på känslor som gör dig lycklig innan det är försent" !

En bild sen igår på mig och min nyinköpta tröja från intersport som var på rean för 300 kr ! Så mysig !

Seeyaaa

Jag förstår dig till punkt och pricka och mer därtill:) Du är så klok och fin. Och det du skriver om att du försummat dig själv under 9 års tid, kan du släppa nu. För du har inga hinder kvar som stoppar dig utan tvärtom, hjälper dig att kliva framåt och ta nya andetag och få in friskluft i dom också;)Älskar dig gumman. DU är bäst! <3