Hatar att komma på en rubrik? varför ens ha det..?

Nåja,klev upp inna kl åtta,gjorde mig i ordning o sen tog jag bilen ner till skolan där jag skulle ha min första lektion i etik och livsfrågor.. måste säga att de var kul att vi var sån stor grupp o att alla kunde diskutera om saker o ting!

dock så kan jag komma på mig att jag pratar lite väl mkt så ibland fick jag knipa ihop.. jag vet inte varför jag är så som person? Det är absolut inte för att jag vill ta plats eller höras utan jag vill bara få utrycka mig för den jag är.. Jag har aldrig någonsin fått säga mina åsikter eller för den delen vågat då alla har tidigare bara klankat ner på en.. Jag skiter fullständigt i vad folk tycker om mig nu.. jag är den jag är o vill du/ni inte lyssna vad jag har o säga så stäng dina öron! Tycker de även var oerhört pinsamt idag oxå att lämna första arbetsområdet när vi inte ens har börjat, men jag gjorde det iaf.. jag gjorde det för min skull! jag älskar att läsa o skriva o vi är ju alla olika som människor o man får ta de i sin egen takt.. men jag kan däremot märka att jag är lite väl inne till att göra allt snabbt o de är väl bara en för och nackdel! men det går bra iaf för mig o jag vill verkligen så himla mycket att bli något o göra de för min skull o samt visa till alla andra som aldrig trodde jag skulle bli ngt att de kan jag visst.. se på mig! Mycket smartare o bättre än vad ni någonsin kommer bli.. så nu kan ni som har rättat mig i allt sluta!! Bara genom att förstå o fått lära sig om själva människa i alla dess steg så har jag lärt mig vem jag är o hur människor funkar.. Jag har alltid vetat att jag vill hjälpa människor på alla sätt o det bästa utav det är att jag har hjälpt mig själv nu.. jag är lycklig,jag har ett tak över huvudet,mat på bordet,pengar,sambo,familj o en massa vänner o framförallt mig själv. Vem kan i dagsläget säga att man är lycklig med sig själv o riktigt mena det? jag tror att de inte är många.. men jag är en av dom som kan säga de nu! jag är lycklig o visst livet är en berg o dalbana.. de är ingen dans på rosor o de har jag känt lukten på men jag har lärt mig att hantera smärtan som kommer..

inget kan få mig att må dåligt , jag tar de som kommer,tar konsekvenserna av det o gör de jag kan för att lyfta det högre.. om jag så måste ta i allt de jag orkar till den dagen jag stupar så gör jag det! Ingen o jag menar ingen kommer någonsin kunna eller få trappa ner min fasad igen som jag har fått bygga upp.. inte ens människor jag älskar kommer kunna riva det!

Att ha fått kunna komma till denna punkt i mitt liv o ändå bara vara 21 år gammal är stort för mig då jag aldrig i mitt liv har någonsin tänkt på mig utan alla andra i första hand är ett stort steg i mitt liv o jag hoppas ni som läser detta ser till att tänka på er,för de finns ingen annan som du oavsett om man älskar eller hatar dig.. spelar ingen roll vad folk tycker om dig.. var stark,le o gå din egen väg istället för i andras skor för att passa in!

Var lycklig o le mot morgondagen..