Fan vet inte hur jag ska hitta tillbaka min motivation till att träna som jag hade förr!
Skulle jag ha missat en enda dags träning förut hade jag straffat mig så hårt eller tagit ut mig mera nästa gång
jag hade tränat.. tidigare var de en besatthet att se smalare ut än någon annan o jag lyckades!
Visst de spökar ännu i min hjärna att vara så sjukt smal som de går..MEn idag vet jag att de är en fel bild!
Har man en gång varit självdestruktiv på ett sånt sätt så är de jobbigt att inse de!
Jag har en jobbig nojja varje dag i min skalle som gör mig galen.. Hela tiden kolla mig i spegeln o se
hur jag bara blir tjockare(så låter de iaf i min skalle) o gnälla varje dag att jag känner mig tjock!
Jag vet att mina vänner/familj o pojkvän kan tycka de är jobbigt o höra men de är ngt dom har överseende med
plus att dom säger alltid att jag är fin hur jag en skulle vara!Och jag vet ju innerst inne att jag är ju inte tjock..

De är en jobbig kamp att alltid jämföra sig med andra o speciellt när man inte uppskattar den enda kroppen man har!
Vill göra så mkt o de är inget som hindrar mig från att göra de heller.. bara jag som hindrar mig själv!
Har ingen aning om de är så att jag är rädd för att bli besatt eller att jag bara är lat för att göra ngt åt de..
Får en hemsk ångest varje gång jag vet att jag äter onyttigt eller inte har tränat på 3 månader eller att jag har slutat promenera och slutat kontrollera vikten som ett tok!

När jag var besatt av vikten o min kropp så såg min dag ut så här:

• Åt bara grönsaker/frukt
• Tränade varje dag styrketräning o 2ggr i veckan body pump
• Gick ut o gick minst 2ggr per dag strandpromenaden
• drack bara vatten, te o kaffe som dryck
• Mätte med måttband på hela kroppen o skrev ner de
• Kollade vikten varje dag o beräknade hela tiden hur mkt jag skulle gå ner
  
• Tittade mig i spegeln i alla dess vinklar
• Testade kläder 1000ggr per dag o gjorde allt för att jag skulle se mindre ut
• Intalade mig själv att andra var finare
• Tog en mindre tallrik som lurade hjärnan att de var mer mat
  

• Låsades att jag hade ätit lunch o middag till mitt ex fast jag inte hade ätit ngt förutom ngr frukter
• Och mycket annat.. När man är så som jag var så kunde man använda massor av knep för att ingen skulle få veta om vad man gjorde mot sig själv!

Efter att jag hade lyckats gå ner 21 kilo så var jag super nöjd över mig själv o jag fick höra hela tiden hur fin jag hade blivit o de fick en att bara vilja gå ner ännu mera tills den dagen jag föll ihop av utmatting o att jag hade skadat hela mitt inre..
Jag skadade:

• Min mens försvann ca 6 mån innan jag fick tillbaka den o gjorde så att jag fick ngt som heter Dysmenorre-är den medicinska termen för smärtsam ,sammandragningar som blir så kraftiga att det uppstår syrebrist tror jag att de är:D
• Har skadat magen o tarmarna o legat inne mer än 5ggr för de o fick diagnosen IBS.
• Koncentrationen o humöret var hemskt pga av den lilla näringen jag fick!

De har även försört mitt psyke också som gör att jag ännu har kvar nojjan att spegla mig hela tiden o titta på andra människor o jämföra!


Men samtidigt är de skönt att jag är medvetande om hur hemskt jag behandlade mig själv och att jag idag kan erkänna att jag var sjuk o hade jag inte fått den hjälp o stöd.. vem vet vad som hade hänt?

De enda jag vill idag är att bara bli sund för de är inge fel med att träna o leva hälsosamt .. De jag levde för då var en besatthet.. en strävan att bli så smal jag bara kunde o stirra mig blind på vågen!

Idag vill jag träna 3ggr per vecka,äta hälsosamt o försöka bygga upp mitt självfötroende !
De enda jag måste är att hitta motivationen till att göra ngt åt de.. nu fick ni lite väl mkt fakta om mig men
de gör mig inget.. haha :D

Nog om detta.. känns som att jag skulle kunna skriva en bok om allt detta haha.. :D

Seeyaaa