Erase people!
Ärlighet mot varandra i all ära, orden får tala sitt eget språk.
Trots att de kanske sårar sin kära, så det inte slutar med onödiga bråk
Att våga säga vad man vill göra, innan vännen börjar fantisera.
Och ta sig tid att på den andra höra, borde man göra så mycket mera.
Hur ska man få andra att förstå, vad man önskar i livet.
Kan inte bara låta tiden gå, och ta allting för givet.
Alla tänker vi på olika sätt, att säga något är viktigt.
Ingens ordval är fel eller rätt, tystnad kan inte vara riktigt.
Man ser hur livet passerar, i en hastighet man inte rår på
Framtidsmål som attraherar, förutsätter ibland att man är två
Andra mål kräver ensamhet, för alla är det fritt att välja.
Men berättar man så alla vet, behöver man inte sin stolthet svälja.
Att välja kan vara nog så besvärligt, det gamla invanda känns rätt.
Även om gemenskap är härligt, man faller tillbaka till det som är lätt.
Ett val mellan kärlek då och då, eller framtidsmål mot större äventyr.
När jag hör hur klockan tickar och går, jag mot storstaden kosan styr.
Det finns någon som inte kan, besvara de ord jag har att gett.
I går du hela mitt hjärtat vann, en framtid i tystnad jag sett.
I tysthet kan man ensam sträva, bländad av glansen från sin gloria.
Ingen människa som ens tid kan kräva, när på egen hand man skriver sin historia'
Dags att blanda,dags att rensa,dags att tolka,dags att se,dags att bevara!
Seeyaaa
HAtar KYlan!
Sitter hos min underbara vän maja och ska dricka nå kaffe så man får någon värme i sig.. Tagit en sovmorgon idag till halv tolv,nog för att det endast blev ca 6 timmars sömn.. men mer än annars! Det plingade iaf på dörren och upp från sängen på 2 sekunder av lycka för tänkte att "åh någon vill hälsa på mig" Haha.. ofta.. det var postgubben som lämnade mitt paket med skorna..
Nog för att jag blev super glad av dom ocå samt så satt dom helt underbart ! Just love it...
Sen blir det hem och försöka äta något om inte det bara försvinner som allt annat..
Tesse,var håller du hus gumman .. saknar dig tihi :)
Seeyaaa
Check!
Sola snart..
Tystnad, klick kliick !
Alla säger att allt kommer ordna sig, det går över. Dom erbjuder sin hjälp och sitt stöd. "Vi kommer alltid att finnas här för dig," säger de. Men jag vet inte vem jag kan lita,så håller alla på avstånd. Jag vet att med tiden måste någon ge sig av igen och där blir jag lämnad kvar ensam och rädd ytterligare en gång till.Jag hoppas så att deras famn ska trösta och ta bort smärtan men jag vågar inte. Vad kommer jag att känna då? är ändå trygg,i min egna ensamhet. Jag vågar inte,vågar inte smaka det röda geléhjärtat pga rädslan för vad eftersmaken blir. Jag hoppas jag kan klara allt själv. Hoppas,men vet inte..
Det enda som kommer i mina ord är "Hoppas" .. Någon dag kommer ordet "jag vet" !
För att kunna vara stark måste man vara svag ! Ett nattligt inlägg .
Seeyaaa