Jag är den jag är,ta mig för den jag är och inte för den ni vill att jag ska vara. Jag kan inte förändra mig och jag vill inte formas i andras händer något längre. Jag bryter mig fri från allas krav,förväntningar och snack. Ni gör mig inge längre svag,jag blir starkare och helare än vad jag någonsin har varit. Ni kommer aldrig förstå vad jag menar och det är inget jag förväntar mig heller för just ordet "förväntar" finns inte i mitt ordspråk något längre. Jag har förväntat mig allt,och det har bara blivit till en enda besvikelse. Jag orkar inte jaga lyckan,den får komma till mig i den takten som den själv vill och bestämmer. Det folk inte fattar är att alla är så jävla falska,ta hand om dig själv och dina kära för det är bara det du kommer få tillbaka på. Folk som faktiskt älskar just dig för den du är och ingen annan. Spelar ingen roll vem du är,hur du ser ut,var du kommer ifrån,smal,tjock,lång,kort och jaa listan kan bli väldigt lång.

Tro på dig själv att du klarar av allt och ta motgångar som en medgång för ut genom det svartaste kan lyckan finnas,men låt den komma till dig istället för att leta efter den. När du minst anar det så står den bakom din dörr ock knackar på och ut från dig kommer ljuset som jag snackar om.. den energin som vi slösar på dö tid genom att gå omkring att tycka illa om folk som ett exempel. Slösa din energi på det du älskar,upplev livet av den tid vi har på denna jord,umgås med människor du får något tillbaka av,glädjs av små saker vi tar förgivet som tex att vi har tak över huvudet,mat på bordet,se dig själv i spegeln och inse att du är perfekt och att ingen kan älska dig lika mycket som dig själv utan att bli egotrippad. Sträck på dig,skratta åt saker du annars inte skulle kunna skratta åt, skratta med människor och inte åt människor.

Fan ska det vara så svårt? Brukar tycka att livet är en enda stor berg och dalbana och först nu har jag börjat inse det.. för hur kul vore det om en berg och dalbana skulle bara gå rakt fram? Visserligen vill man ibland ha en rak väg utan att den ska åka upp eller ner.. men då är min fråga, hur roligt skulle det vara? Jag tror det skulle bli dödstråkigt,en grå vardag helt enkelt om allt vore en dans på rosor! För livet i allmänhet är ju inte det, för när en motgång kommer så kommer nästa och så nästa.. som ett tretal ! Tretal i säg är ganska intressant för om tex en person i en by skulle gå bort alltså dö, så kommer nr 2 i samma by dö inom en kort stund och så den tredje! Allting är i tal,som en statistik typ.. brukar tycka det är helt knäppt med dessa statistiker.. de är det på allt. Jaha ja hur många % av alla människor lider av depression..hmm ja sisådär en miljon människor! Haha ja ironi eller vad ska man säga ?

Ja jisses om ni och alla läser detta skulle förstå mig,vad som igentligen finns under denna yta,tror inte ens mina nära och kära förstår mig eller faktiskt kan nudda på det som döljer sig i mig.. jag vet inte om jag bara har allmänt mycket att säga som aldrig fått komma ut eller om jag bara är rädd för att folk ska tycka att jag är knäpp. Vilket som så bryr jag mig inte, som jag skrev tidigare så är jag bara mig själv med en massa lärdomar om livet,hur det är att växa upp snabbt och leva i mina fantasier/tankar och känslor. Utåt sett är jag en sprallig,glad och oftast positiv tjej med glimten i ögat men under allt så finns det hemligheter,jag ser,lyssnar och hör. Jag ser saker som andra inte ser,jag hör mellan raderna det folk säger.. jag märker allt ! Folk kan tycka att dom är duktiga att "dölja" saker men blicken dom ger,osäkerheten med leendet,pillrandet i håret,tittar ned i golvet,händerna som rör sig hela tiden och som aldrig kan skapa en ögonkontakt. Stackars människa som lever i en förnekelse och vet ni vad? Jo det är jag.. jag har mått så dåligt under min ungdom,jag har följt andras fotspår,sagt det andra har sagt,gjort det andra har gjort och till och med nästan rövslickat andra för att känna mig på nått sätt värdig att finnas och synas till. Är detta rätt? nej i helvete heller.. vem fan orkar andas till slut och leva normalt? Ingen, jag orkade inge mer med allt.. Och nu kom vi in på denna stig med lyckan igen,leta inte efter den för guds skull utan låt den komma. Du som människa ska inte behövas smutskastas för att du är du och när du har slutat umgås med människor som tar din positiva energi alltså dom ytliga vännerna som ett exempel och rensat ut skrot från din garderob så kommer du må mycket bättre i både det fysiska och psykiska livet du lever i . Det kommer vara tufft,du kommer känna dig jätte ensam och svag men jag lovar dig från djupet av mitt hjärta att det är värt allt som du kommer få stå ut med,hur länge det varar.. det beror på dig själv när DU vill göra en fförändring!

Rensa i garderoben,ut i luften,skingra tankarna,ut med det gamla och in med det nya och kämpa dig igenom det som tynger dina axlar. När lyckan kommer till dig och du verkligen känner att detta är rätt så ta imot det med öppna armar,för den stannar inte lika länge som det mörkaste molnet och även om det brister så fortsätt gå. Du kommer bara växa och bli starkare !

Jag går och går.. Är jag lycklig ännu? Hmm jag vet inte,men jag är lycklig för det jag åstadkommer och för det jag har ! Sen så får vi se..

Seeyaaa