Den äckliga smärtan

Den äckliga smärtan .
Natten till Måndagen den 28 februari kl 00.00 prick så gick jag på toaletten för att kissa,när jag var färdig och skulle gå tillbaka till sängen så kändes det som att något i mig brast. Magen blev som en enda stor ballong,kändes som tusen miljoners knivar som högg konstant i sidan,ner till ljumsken och strålade bak mot ryggen. Började kallsvettas och visste inte vars jag skulle ta vägen.. La mig i sängen i fosterställning och försökte hela tiden tänka på något annat och andades lugnt för trodde att jag kunde få bort smärtan på det sättet genom att försöka somna om igen. Lyckades inte  och det dåliga valet jag gjorde var att lägga mig på mage,direkt så började det samlas saliv i munnen så fick direkt springa med täcke o kudde till toaletten för att spy och bara det gjorde ont i hela mig. Försökte ligga stilla på det kalla golvet för att kyla ner mig.. gick och la mig på sofffan där det var svalt för trodde hela tiden att jag skulle dö. För så intensiv var smärtan.. började gråta och hjärtat slog bara hårdare och i otakt . På något sätt lyckades jag somna,vaknade runt tio tiden på soffan att jag låg på rygg med benen rak långa och kände bara "åh så skönt" det var borta.. men nej då,så fort jag ställde mig upp kom hugget tillbaka i magen. Tjurig som man är försökte jag ignorera smärtan,gick till mina föräldrars jobb,drack kaffe mm men efter ett tag kände jag att det blev för mycket så ringde akut nummret till vårdcentralen så fick en tid vid klockan två på måndagen. När jag kom dit fick jag ta urinprov och fick sitta med mina hemska smärtor i ca 50 minuter innan jag fick komma till en läkare. Att sitta på vårdcentralen med dessa smärtor med en massa folk omkring sig var inte kul, kände bara hur alla förssvann och hur jag ville skrika ut smärtan,men jag behöll lugnet. Då var det äntligen min tur att fåå komma.. som vanligt är det en massa frågor innnan dom börjar klämma och känna på magen. Hon såg att magen var som en fotboll,visade var jag hade ont och det var så himla jobbigt att ligga på rygg.. in kom nästa läkare och tryckte på magen. Han tryckte på det stället där jag visade att jag hade ont,han släppte sina fingrar från magen och upp som en blixt hoppade jag upp från sängen och det sprutade bara tårar. Det värsta smärtan jag har upplevt. Båda läkarna blev livrädda och bad om ursäkt,blev direkt nerskickad med rullstol till akuten då dom misstänkte blindtarmen. Väl där nere på akuten fick jag morfin av smärtan,började må sämre av den,huvudet kändes som bly och i munnen kändes det som sandpapper. Dom tog en massa prover och la in dropp . Fick ligga där i nästan 5 timmar och så kommer det en läkare jag absolut inte tycker om sen tidigare och ska göra samma sak på buken, jävla idiot kände jag.. började gråta ytterligare en gång och tänkte nästan slå till han för att det gjorde så fruktansvärt ont.. nog för att jag inte hade gjort det men tanken kändes bra just då. Dom beställde taxi för att jag skulle skickas vidare till Sunderbyn,somnade som ett litet barn av utmattning och all medicin. Resan till luleå kändes som 10 timmar,visste inte var klockan var och kände mig fruktansvärt ensam när jag kom fram. Där blev det samma sak som i Kalix,prover,blodtryck,kläm och känn ytterligare en gång till.. fast dom hade överseende med att jag hade ont så dom tryckte inte lika hårt som i kalix. Fick ännu mera smärtstillande så till slut visste jag varken in eller ut.. Kom till gynekologen för att göra ultraljud och att sätta sig i den stolen med benen uppe i luften var ju mindre kul.. fy fan säger jag bara. Kvinnan såg att jag hade vätska vid livmodern men kunde inte se så mycket just då. Skickades till en avdelning,visste inte vad det vara eller vad som skulle hända. Har inge minne att jag har pratat med mina föräldrar under den tiden. Somnade direkt den natten. Blev väckt vid sex tiden den 1/3 på morgonen där det skulle ta mer prover och värdet var lågt samt att jag hade lågt blodtryck,bakterier i urinet. Vid tio var det ytterligare en ultraljuds undersökning där de kom fram till att det inte var blindtarmen,utan det var en cysta på höger äggstock som hade brustit och att vätskan och blodet som fanns i den hade spridit sig till bukväggens hinna och därför orsakat smärtorna jag hade. Dom avaktade bara och gav mig smärtstillande vid behov och efter ca 2,5 dygn fick jag äntligen mat och vatten. Underbart kände jag,men usch vad jag börjad må dåligt efter det.. Mina föräldrar kom förbi och hälsade på,vilket var skönt att ha någon i närheten då man vantrivs att ligga på sjukhus. Dagen efter så mådde jag bättre alltså den 2/3 och ville bara hem.. Dom gav mig tillåtelse att fara men att om det skulle bli värre så skulle jag ringa direkt.
På allt detta så skulle jag ha min mens,har dock inte fått den och det sa läkaren jag hade att det kan hända att jag inte alls får det denna gång samt att jag får inte anstränga mig och att jag kommer ha ont i buken några dagar och det kan jag lova att jag har haft. Varje kroppsställning man har gjort så har man bara velat svimma. Men idag så känns det mycket bättre och så tar jag min medicin som får mig att bli helt slut i kroppen,får huvudvärk,yrsel,illamående,trött,skakningar mm för att det är så himla stor dos. Men tänkte att idag ska jag inte ta något så får man se ifall det blir bättre .
Många tjejer som har varit med om detta,inge kul alls och jag tänker på dom som har endometrios.. fy fan alltså vad dom ska få lida och allt de dom har varit med om ! Så ska inte klaga.. Men säger en sak,jag vill aldrig vara med om detta igen och jag hoppas ingen i min vänskap eller någon annan behöver uppleva detta. Men detta var en liten berättelse om min upplevelse av att ha den värsta smärtan i mitt liv.
Seeyaaa

Natten till Måndagen den 28 februari kl 00.00 prick så gick jag på toaletten för att kissa,när jag var färdig och skulle gå tillbaka till sängen så kändes det som att något i mig brast. Magen blev som en enda stor ballong,kändes som tusen miljoners knivar som högg konstant i sidan,ner till ljumsken och strålade bak mot ryggen. Började kallsvettas och visste inte vars jag skulle ta vägen.. La mig i sängen i fosterställning och försökte hela tiden tänka på något annat och andades lugnt för trodde att jag kunde få bort smärtan på det sättet genom att försöka somna om igen. Lyckades inte  och det dåliga valet jag gjorde var att lägga mig på mage,direkt så började det samlas saliv i munnen så fick direkt springa med täcke o kudde till toaletten för att spy och bara det gjorde ont i hela mig. Försökte ligga stilla på det kalla golvet för att kyla ner mig.. gick och la mig på sofffan där det var svalt för trodde hela tiden att jag skulle dö. För så intensiv var smärtan.. började gråta och hjärtat slog bara hårdare och i otakt . På något sätt lyckades jag somna,vaknade runt tio tiden på soffan att jag låg på rygg med benen rak långa och kände bara "åh så skönt" det var borta.. men nej då,så fort jag ställde mig upp kom hugget tillbaka i magen. Tjurig som man är försökte jag ignorera smärtan,gick till mina föräldrars jobb,drack kaffe mm men efter ett tag kände jag att det blev för mycket så ringde akut nummret till vårdcentralen så fick en tid vid klockan två på måndagen. När jag kom dit fick jag ta urinprov och fick sitta med mina hemska smärtor i ca 50 minuter innan jag fick komma till en läkare. Att sitta på vårdcentralen med dessa smärtor med en massa folk omkring sig var inte kul, kände bara hur alla förssvann och hur jag ville skrika ut smärtan,men jag behöll lugnet. Då var det äntligen min tur att fåå komma.. som vanligt är det en massa frågor innnan dom börjar klämma och känna på magen. Hon såg att magen var som en fotboll,visade var jag hade ont och det var så himla jobbigt att ligga på rygg.. in kom nästa läkare och tryckte på magen. Han tryckte på det stället där jag visade att jag hade ont,han släppte sina fingrar från magen och upp som en blixt hoppade jag upp från sängen och det sprutade bara tårar. Det värsta smärtan jag har upplevt. Båda läkarna blev livrädda och bad om ursäkt,blev direkt nerskickad med rullstol till akuten då dom misstänkte blindtarmen. Väl där nere på akuten fick jag morfin av smärtan,började må sämre av den,huvudet kändes som bly och i munnen kändes det som sandpapper. Dom tog en massa prover och la in dropp . Fick ligga där i nästan 5 timmar och så kommer det en läkare jag absolut inte tycker om sen tidigare och ska göra samma sak på buken, jävla idiot kände jag.. började gråta ytterligare en gång och tänkte nästan slå till han för att det gjorde så fruktansvärt ont.. nog för att jag inte hade gjort det men tanken kändes bra just då. Dom beställde taxi för att jag skulle skickas vidare till Sunderbyn,somnade som ett litet barn av utmattning och all medicin. Resan till luleå kändes som 10 timmar,visste inte var klockan var och kände mig fruktansvärt ensam när jag kom fram. Där blev det samma sak som i Kalix,prover,blodtryck,kläm och känn ytterligare en gång till.. fast dom hade överseende med att jag hade ont så dom tryckte inte lika hårt som i kalix. Fick ännu mera smärtstillande så till slut visste jag varken in eller ut.. Kom till gynekologen för att göra ultraljud och att sätta sig i den stolen med benen uppe i luften var ju mindre kul.. fy fan säger jag bara. Kvinnan såg att jag hade vätska vid livmodern men kunde inte se så mycket just då. Skickades till en avdelning,visste inte vad det vara eller vad som skulle hända. Har inge minne att jag har pratat med mina föräldrar under den tiden. Somnade direkt den natten. Blev väckt vid sex tiden den 1/3 på morgonen där det skulle ta mer prover och värdet var lågt samt att jag hade lågt blodtryck,bakterier i urinet. Vid tio var det ytterligare en ultraljuds undersökning där de kom fram till att det inte var blindtarmen,utan det var en cysta på höger äggstock som hade brustit och att vätskan och blodet som fanns i den hade spridit sig till bukväggens hinna och därför orsakat smärtorna jag hade. Dom avaktade bara och gav mig smärtstillande vid behov och efter ca 2,5 dygn fick jag äntligen mat och vatten. Underbart kände jag,men usch vad jag börjad må dåligt efter det.. Mina föräldrar kom förbi och hälsade på,vilket var skönt att ha någon i närheten då man vantrivs att ligga på sjukhus. Dagen efter så mådde jag bättre alltså den 2/3 och ville bara hem.. Dom gav mig tillåtelse att fara men att om det skulle bli värre så skulle jag ringa direkt.
På allt detta så skulle jag ha min mens,har dock inte fått den och det sa läkaren jag hade att det kan hända att jag inte alls får det denna gång samt att jag får inte anstränga mig och att jag kommer ha ont i buken några dagar och det kan jag lova att jag har haft. Varje kroppsställning man har gjort så har man bara velat svimma. Men idag så känns det mycket bättre och så tar jag min medicin som får mig att bli helt slut i kroppen,får huvudvärk,yrsel,illamående,trött,skakningar mm för att det är så himla stor dos. Men tänkte att idag ska jag inte ta något så får man se ifall det blir bättre .
Många tjejer som har varit med om detta,inge kul alls och jag tänker på dom som har endometrios.. fy fan alltså vad dom ska få lida och allt de dom har varit med om ! Så ska inte klaga.. Men säger en sak,jag vill aldrig vara med om detta igen och jag hoppas ingen i min vänskap eller någon annan behöver uppleva detta. Men detta var en liten berättelse om min upplevelse av att ha den värsta smärtan i mitt liv.

Seeyaaa

Kommentarer
Postat av: Johanna

Jag lider ju av endometrios, och de är inte kul. Varje gång jag ska ha mens får jag vara livrädd att de ska komma en cysta. Har opererat mig 2 gånger för de, men även fått de kanske 5 ggr till i samband med mens. Du kanske skulle be dom kolla upp så att du inte oxå har endometrios? Är enkelt gjort med en titthåls operation. Är viktigt att få behandling ifall man har de. Krya på dig ! Kraam

2011-03-04 @ 13:12:05
Postat av: Malin Stenberg

Men herregud vad hemskt!!!! Vilken obehaglig uppelvelse. Blev smått irriterad över alla läkare som absolut var tvungen att pilla och trycka på din mage. Förstår att de måste försöka lokalisera problemområdet, men så där många gånger? Huvva. Skönt att det till sist slutade bra och jag hoppas du mår bättre för varje dag.

Krya på dig kramar // sis

2011-03-09 @ 18:46:51
Postat av: Emelie

Huvvaligen och fy faan! jag lider med dig då jag vet previs hru det känns. Har opererats 6 gånger för cystor i magen. Plus att 3 gånger har cystor smullit i magen för att dom vart för stora. Smärtan går inte att beskriva! Hoppas du slipper endometriosen och att detta var en engånsförtelse, för endo är ett jävla helvete att leva med :/ Kram på dig tjejen!

2011-03-29 @ 23:24:03
URL: http://xplosive.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0