Alla säger att allt kommer ordna sig, det går över. Dom erbjuder sin hjälp och sitt stöd. "Vi kommer alltid att finnas här för dig," säger de. Men jag vet inte vem jag kan lita,så håller alla på avstånd. Jag vet att med tiden måste någon ge sig av igen och där blir jag lämnad kvar ensam och rädd ytterligare en gång till.Jag hoppas så att deras famn ska trösta och ta bort smärtan men jag vågar inte. Vad kommer jag att känna då? är ändå trygg,i min egna ensamhet. Jag vågar inte,vågar inte smaka det röda geléhjärtat pga rädslan för vad eftersmaken blir. Jag hoppas jag kan klara allt själv. Hoppas,men vet inte..

Det enda som kommer i mina ord är "Hoppas" .. Någon dag kommer ordet "jag vet" !

För att kunna vara stark måste man vara svag ! Ett nattligt inlägg .

Seeyaaa