Livets frågor!

Sitter nu hos min tjejkompis och ska slagga på hennes soffa.. Jag vet inte vad jag ska skriva just nu!

Jag känner mig tom på ord och känslor även om just detta beslut vi tog var för oss två och för vår skull tillsammans!

Klart jag inte vill detta,men när saker runt omkring en inte känns som det rätta just nu så kanske man måste ta ett tag att fundera över livets frågor,det är verkligen inte lätt, men när man väl finner svaret på en gåtan så har man vunnit den största skatten .

Vem vet,kanske är det bara en fas i livet för mig och min pojkvän att detta ska ske för oss just nu och att allting blir som det var eller ännu bättre?. Livet är ju inte en dans på rosor och det har man verkligen fått känna på. Jag tycker det bara är lustigt hur jag och min kära kan vara så ödmjuka med varandra och kunna förstå varandra på ett sånt sätt vissa inte ens kommer i närheten av. Antingen så är vi alldeles för perfekta för varandra eller så kanske det är just det felet? Tycker det samtidigt är konstigt hur omvänt detta är, att allting är så bra,vi älskar varandra så djupt mycket och är lyckliga med varandra men att ens drömmar,mål och vem vi är kan göra detta.

Jag kommer klara detta,han kommer klara detta,tillsammans kommer vi klara detta oavsett om det blir vi igen eller bara som vänner. Kommer stå kvar alltid på hans sida och jag kommer definitivt inte ge upp för vår skull,min skull och hans skull.. Låter ungefär nu på mig att jag pratar om Hussni som att han vore död.. men det är han ju inte!

Under tiden vi satt med varandra och skulle göra detta "officiellt" på facebook så fick jag tårar i ögonen bara pga rädslan att andra ska gotta sig i detta.. men som hussni sa att låt dom göra det ifall folk vill snacka då dom inte har någon aning om vad som har sagts här hemma och varför vi igentligen gör det!

Den största frågan för både han och mig är : Hur finner man lycka med sig själv?

Svaret blev: För attt ta reda på det måste man våga chansa,ta ett steg längre med eller utan varandra och det är det vi ska göra nu!

Även om vi skulle vara blinda och inse att lyckan vi söker/sökte redan fanns vid våra fötter så finns det ju alltid en återvändo och göra det ännu bättre än den lyckaan som redan fanns där. Man måste våga riskera vissa saker här i livet och faktiskt försöka leva innan man vaknar upp och ser att det enda man gjorde var att stampa i samma spår i flera år utan att komma någonvart och det vill inte jag och det vill jag inte att hussni heller ska göra.

Han är mitt allt,mitt ljus,min luft ,min kärlek,min bästa vän,min värsta fiende,min själ,mina tårar,mitt skratt,jaa han är precis allting och han kommer alltid vara en del av det! Att älska någon så mycket och sen låta det passera är dumt,då tar jag hellre vara på det!

Ville dela med mig lite av mina tankar/känslor kring det hela och det roliga var att tidigare idag skrev jag ett inlägg om "öppen bok" att det inlägget inte var riktat mot någon och helt plötsligt så sitter man och skriver detta..

Även i det som är ledsamt nu så kan jag iallafall le lite grann ,men samtidigt så är mina ögon fyllda av tårar som vill rinna ner för mina kinder.. men det går inte,inte nu !

Älskar dig !

seeyaaa

Om det skulle vara någon som gottar sej i någon annans olycka så ska du aldrig bry dej om det för det är ENDAST idioter som gör det!

Jag hoppas och TROR att ni båda mår bra och tro mej, du har verkligen en vän för livet oavsett hur ni gör framåt i livet!

Sedan tror jag också att det bästa man någonsin kan göra är att hitta sej själv för ibland tappar man bort sej själv här i livet, tyvärr.

Ha det BÄST nu och sköt om dej!! /Malin

Hej, hemskt tråkigt att höra om er! Hoppas ni hittar det ni söker! Kram från kiruna