Var man än går o var man än tittar så ser man nyblivna mammor med sina barnvagnar o hur alla tittar så beundransvärt på dom o deras nyfödda barn.. Man får ju bara le för de är ngt dom utsöndrar.. en sån lycka!
Fan, jag kan inte beskriva känslan då jag själv inte har barn eller ska ha men man känner deras glädje som strömmar in i ens kropp! Ibland tänker jag att, undra om jag oxå kommer känna sådär? Hur kommer mitt liv bli o se ut? kommer de vara ännu bättre än vad de är idag eller kommer de bara bli skit av allt? Kan tänka mig att de är en stor förändring i ens liv att kallas för "mamma" helt plötsligt o inse att man har skapat ett nytt liv till denna värld!

Jag måste erkänna att jag skulle jätte gärna vilja ha ett barn just nu, men saken är den att jag är rädd för att bli en dålig mamma, jag har ingen som helst erfarenhet av att sköta eller ens hålla en unge för att inte börja gråta över att jag tror att jag gör illa den. Tycker de bara är så konstigt att för ca 5 år sen skulle jag inte ens sitta här o fundera på barn eller hur de skulle vara att ha ett barn.. Man brydde sig inte alls! Tycker de är lite skrämmande att veta hur mkt man har förändrats sen man var runt 15 år gammal o ändå är inte fem år länge tillbaka! Många jag känner o många tycker så att man ska skaffa barn när man är redo o när de är planerat ,men min fråga är hur vet man att man är redo o vad gör man om de skulle vara försent att göra abort eller att de bara är fel tidpunkt?

För mig så spelar de ingen roll o jag känner att blir man gravid så får man väl ta konsekvenserna då o se vad man vill göra! Jag tycker att man kan inte säga när man inte är gravid att man skulle göra si o så.. hur ska man kunna veta hur man känner i framtiden när de väl händer? Man är ju inte direkt en sierska..

Skulle jag imorgon få veta att jag var gravid så klart jag skulle behålla det även hur ens livsstandard skulle se ut!
Så länge jag vet att jag kan ge mitt barn ett värdigt liv med tak över huvudet,mat på bordet o en massa kärlek o respekt så skulle jag behålla det.. o saken är den att de kan jag! Jag tar en dag i taget o jag känner att blir jag gravid så blir jag o då skulle jag inte fundera så mkt över det hela..

Varför jag skriver om  just detta ämne barn är pga att jag har mer o mera utvecklat en känsla av att jag skulle vilja ha ett även om jag är rädd för att bli mamma o jag har ständigt börja drömma om att jag har ett barn o en underbar familj o hur lyckliga vi är.. samt drömt mardrömmar om hur ledsen o förkrossad jag har varit när mitt barn inte varit i min närhet! Haha omg, säger jag bara.. Tänk om jag är gravid nu.. verkar ju så himla känslig just nu?

Näee inge barn den närmsta tiden men ngn gång i livet så kanske man går där med sin nyfödda bebis o får oxå känna den lyckan alla nyblivna mammor förmedlar när dom går där så stolta med sin barnvagn o alla tittar nyfiket på en vad de är för ngn söt krabat som sover så sött!


VAR GLADA O STOLTA ÖVER ATT FÅ VARA MAMMA! ;)


Seeyaaa